Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Är Gud eller icke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar Gud eller icke? — det är den stora frågan,
hjärtpunkten, vattendelaren. Av den beror allt.
Det har funnits tidsskeden, då man för alltid trott sig
färdig med den frågan, då man menat, att den en gång
för alla besvarats med nej. »Våra barn komma att skratta
åt den», har man sagt. Men de ha ej skrattat.
Frågan har aldrig tystnat, åter och åter har den kommit
tillbaka, och om många ha svarat nej, så har dock alltid
någon svarat ja.
Vi som nu inträda i mannaåldern ha vuxit upp i en
tom och fattig tid. Då vi började läsa vad tidens uttolkare
skrevo, funno vi föga annat än en blek och simpel otro.
Tidens man var en herre, som satt på en krog och suckade
över det ledsamma livet — en trött dagdrivare, hängsjuk
och bedrövad. Hans öga hade genomskådat allt — det
fanns intet han kunde tro på, allt var samma strunt.
Gud? — Ack, ett fantom ... Själva ordet var en synd
mot tidens ande, som var en ljumhetens och
kraftlöshetens ande.
Vi hade alla förnekelsen i blodet, vi voro vanda att
säga nej. Det var också det enda stora och fina...
Och dock —: vi kunde icke stanna i detta, det var så
tarvligt och intigt, detta kraftlösa nej, ju mer vi växte,
ju mer osant blev det. Vi skälvde under det, vi kämpade
med det och se —: medan vi kämpade, förändrades det.
För några blev tidens ljumma nej till ett glödande nej,
ja, de funno en gud i elden. Av deras gamla nej blev ett
ja.–
Är Gud eller icke? — är icke frågan i själva verket
dum och tölpig? Kunde man icke i stället säga, att Gud
är det enda otvivelaktiga? —
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
