Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Barnet är oskuld - Allt det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad var det väl för ett barn, som Kristus kallade
fram och ställde mitt bland sina vänner? Vad var det
månne för en liten solögd parvel?
Kanske var han smutsig och riven, kanske hade han
röda kinder och en livslustigt spelande blick...
Men för Kristus var han helt enkelt barnet, symbolen
för det vårliga sinnelaget.
Barnet, det är ren jord och ren himmel, det står närmare
båda än den vuxne. Vad är skönare än ett barnaöga, vad
är snabbare och rörligare än en barnafot? Alla djupa
rörelser i själen, alla stora, hemliga önskningar ha sina
källor i barnets rike.
Det tillkommande riket det är barnets rike,
människans, som vänt sig om och blivit såsom barn. Det är
ormens list och duvans menlöshet, vishet och innerlighet
förenade till ett.
Att förbliva som barn, det är icke ett stannande, icke
ett tillstånd av sterilitet, tvärtom —: det är friskhet och
snabbhet. Det är det högsta mänskliga i dess högsta
sundhet.
Vem hade Franciskus varit förutan barnasinnet? Blott
en rigorös munk, en arm kyrkopolitiker. Och vem Linné?
En duktig vetenskapsman kanhända — dock ej mera...
Allt det stora mötes och smälter samman. Den stora
glädjen och den stora sorgen bär samma stjärnetecken,
blommar upp ur samma väldiga hav av tystnad och evig-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
