Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Nattvioler! Jag vandrar - Hur kan synd - Jag har gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattvioler! Jag vandrar över de torra skogsbackarna,
där denna ädla blomma växer talrikt. Jag går där och
tänker på min barndom ...
Sådana blommor plockade jag som liten gosse. Jag
band dem i små buntar och gick in till staden och sålde
dem på marknaden där.
— Nattvioler! Här finns det nattvioler!
Jag ser detta så tydligt, det är som vore det i går.
Jag står på det stora flacka torget mitt bland all
köpenskapen med mina blommor i en liten korg. Då och då
kommer det någon och ger mig tio öre för en bunt
nattvioler. Jag står där och följer allt med ögonen, jag
tycker det ser trist ut, jag längtar hem.
Och nu går jag här och plockar nattvioler igen . ..
Deras doft gör mig litet vemodig. Man bör icke för
ofta se sig tillbaka. —
H ur kan synd utplånas? Genom ljus, genom kärlek.
Den mycket älskat varder mycket förlåtet.
Där hel kärlek är, där är ingen synd, där är hel
skuldlöshet. Blott här nere, i denna världen, finnes det
synd. För den rene är allt rent, för Gud är allt lika.
Då vi sträva till helhet, då sträva vi till skuldlöshet.
Jag har gjort en ny upptäckt. Jag har råkat en ensam
man, som slagit sig ned för en tid i närmaste by. Och
det gläder mig, ty om vi också stå på skilda plan i livet
kunna vi dock talas vid om ett och annat.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
