Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Jag har gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut, att allt har ramlat i ett enda slag. En dag då
mannen kom, hade hustrun dödat sig själv och sina barn.
Ett plötsligt anfall av sinnesförvirring, hette det i
tidningen, och det var naturligtvis så. Men hur kan nu
sådant ske, vad ligger bakom och vad är meningen? Är
inte livet ändå en vansinnig historia, är inte all den där
livslyckan byggd på vulkanisk grund? Jag säger ännu
en gång: vad är meningen — vem kan se mening i
sådant? Och om en erfaren människa över huvud skall
kunna leva mitt i denna djävulska förvirring — kan
hon göra det annat än i desparation, med sammanbitna
tänder?
Jag svarar ingenting. Men sedan vi skilts och medan
jag ensam vandrar hemåt, går jag och tänker över min
väns berättelse. Det var ju ingenting egendomligt eller
överraskande i den, sådant står ju nästan var dag att
läsa i tidningarna. Det var den gamla stötestenen, den
gamla historien om det oförskyllda lidandet. Inför detta
hade väl min tanke stått hundratals gånger, ja, från
detta hade jag utgått, då jag började försöket, att bilda
mig en egen livsmening.
Och dock gjorde denna berättelse nu åter ett så
underligt intryck på mig. Icke blott så, att jag rent
mänskligt greps av den och led med i den, men den tryckte
ned mig, jag kunde inte andas fritt. Allt kom mig så
nära — det föreföll mig, som om också jag kände den
där mannen, vars hela liv så brutalt hade ödelagts. Hur
hade han tagit det, hur levde han nu? ...
Min tanke var liksom instängd, fångad. Jag låg hela
den långa, kvava sommarnatten utan att kunna sova.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
