Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Om humor - Det är höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humorn fordrar stillhet, på sitt sätt. Ty då det larmar
inom oss, då vi äro upptagna av oss själva, äro vi icke
mäktiga dess vidsyn och frihet. Först då vi lagt av vår
egen börda kunna vi fritt möta människorna. Humorn
är ett tryggt jämviktsplan för människan, det
vardagligas goda livssyn.
Men människan är inte endast öga, hon har också
fått händer, hon är icke till blott för att skåda, utan hon
skall också arbeta och kämpa. För den kämpande är det
icke gott att förstå för mycket, har man sagt — med
orätt, tror jag. Vi böra väl alla vinnlägga oss om att
förstå så mycket som möjligt. Den som förstår mycket
skall därför inte bli lamslagen i sin strävan, han skall
i stället allt mera höja sig till att kämpa i sak. Den
kämpar rätt, för vilken livskampen väl är en kamp på liv
och död, men som dock i »det verkliga livet», i vardagens
alla situationer, kan le samma fria leende åt alla håll.
Humorn är icke den högsta livssfären, men den har
dörren öppen mot den. Sorgen är dess källa, men den
rinner genom det vardagligas marker hän mot evighetens
hav–.
Det är höst, men ännu lyser solen hög och varm, året
står nu i sin skönaste mognad. Äppelträden äro tunga
av doftande syrlig frukt, aspar och lönnar lysa i guld
och rosenrött och de metallglänsande bokarna stå i
gyllenbrun dräkt. Ån rinner så lugnt och mjukt under
den höga himmeln, genom skogar och ängar, förbi röda
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
