- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
178

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hunnit tänka något förrän nu. Hon var bara tjugotre år,
men hennes ungdom var oåterkalleligen förbi. Den hade
varit full av arbete och stränghet, men o, hur ljus och
lycklig den ändå hade varit! Alla hade varit nöjda med
henne, alla hade tyckt om henne och aldrig förr hade
hon känt någon ensamhet.

Aldrig förr hade hon betraktat sitt förflutna, aldrig
hade hon egentligen betraktat något alls. Allt hade hon
tagit naturligt, utan funderingar. Men nu gingo tankarna
kärleksfullt tillbaka till barndomen. Hon såg sig själv
sitta vid den öppna spisen och spänta stickor, en efter
en satte hon stickorna i stickstaken och sörjde för, att det
var ljust i stugan medan modern satt till långt fram på
nätterna och spann tågor och styvfadern sysslade med
träslöjd. Hon mindes hur lustigt ljusskenet föll över
väggarna och över de grova, omålade möblerna, och hon
mindes också hur obeskrivligt trygg hon då kände sig.
En sådan trygghet skulle hon väl aldrig mera känna?
Och hon kom ihåg söndagarna, då grannflickorna kommo
till henne och hon fick följa med dem ut och leka, sedan
hon först hade läst sitt stycke ur katekesen och dagens
text i psalmboken. Det var sommardagar så underbart
härliga, då ödlorna kilade mellan stenarna i backen,
humlorna surrade och brudblossen vajade röda. Och
vad där var gott om smultron på kalhuggningen nedanför
torpet! Mycket annat var det också, som hon mindes.
Ibland blev hon skickad ned till kusten för att köpa
strömming, då den var som billigast. Då fick hon ge
sig i väg i gryningen om sommarmorgnarna och springa
barfota den milslånga vägen för att hinna lagom, tills
fiskarna kommo in med sina ekor. På ditvägen hade

78

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free