Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Barn lilla!
Den lilla var eldröd i ansiktet och då modern lade
sin hand på hennes kind, kändes huden brännhet av feber.
— Herregud, du är ju sjuk barn, Gud hjälpe mig!
— Jag är inte sjuk, jag vill bara sova.
På natten yrade hon och modern gick ett par dagar
alldeles rådlös; mannen arbetade i staden och väntades inte
hein än på ett par veckor. Till slut gick hon över åkrarna
bort till grannkvinnan, för att fråga henne till råds.
— Flickan har väl trampat på en tåssa, menade
kvinnan. Såg du inte efter det.
— Nej, men det kunde ju hända i alla fall.
— Ja, då får du offra för henne. Du får gå till en
killa och köpa vatten, och kom sen hit ined vattnet, så
ska jag göra vid det, vad jag kan, och sen ska du gå
hem och tvätta barnet en gång om dagen tre dagar
efter varandra. Hjälper inte det, så beror det på att
tåssan har dött, och då finns det ingen hjälp...
Och hon fortsatte med att berätta en mängd historier
om folk som blivit botade på det sättet, och om andra,
för vilka det inte funnits någon bot.
Kerstin lyssnade till kvinnan med oro och misstro.
Hon hade ju hört sin mor berätta om sådant, men kanske
var det bara löst tal? Och kanske var det inte ens rätt,
att förtro sig till sådant?
Kanske vore det bättre, att försöka få ut en doktor
med detsamma?
— Inte, nej då! Och hon berättade åter en hel del
om folk, som blivit botade genom offer, medan de där
stadsdoktorerna stått alldeles rådlösa.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
