Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, är det Guds vilja, att vi ska behålla barnet, så
lever det nog, hur vi än gör, sade Kerstin.
Men något måste man ju själv hjälpa till, så gott
man kunde. Hon kunde inte se barnet ligga där, utan
att försöka finna någon bot. Och vad var det förresten
värt att tänka på doktorer, när inga pengar funnos i
huset vare sig till doktor eller medicin? Det var väl
bäst att följa grannkvinnans råd, då.
Kerstin gjorde som hon blivit tillsagd, men då
dagarna gingo och ingen förbättring märktes, förstod
hon att offrandet inte nyttat till något, antingen det i
sig självt var utan kraft eller fallet hade varit för svårt.
Den lilla låg alltjämt i feber och slog sig stundvis för
pannan, där smärtan var värst.
Modern var hela tiden som förvirrad av ångest; nästan
hela dagarna satt hon vid sängen, sjöng för flickan för
att hon skulle få någon ro och spejade bedjande efter
minsta tecken till förbättring. Till slut skickade hon då
bud till Jakob och bad honom genast komma hem och
ta en doktor med sig. Men bonden, som hon skickade
budet med, hade inte träffat mannen, han hade inte visat
sig på sitt arbete på ett par dagar, men så snart han
återkom till arbetet, skulle han ju få veta, hur det stod
till. Det skulle väl då inte dröja länge, innan han var
hemma.
Kerstin väntade ännu ett par dagar. Så gick hon
ned till kyrkbyn, gick in till fattigföreståndaren, en
myndig bonde, som skötte alla socknens angelägenheter.
För honom berättade hon hur det var och bad om hjälp
till läkare.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
