Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag skall säga dig, sade bonden, att jag tycker
Jakob Erling skulle skämmas för att ta mot hjälp av
socknen.
— Men för barnets skull, snyftade Kerstin, hjälp
mig i Jesu namn. Jag står inte ut med att följa det
barnet till kyrkogården.
— Jag skall ta ut doktorn. Men det ska jag säga
dig, att Jakob är ett kräk — det har han alla dagar
varit. En hantverkare, som han, kunde sitta och ha det
bra, om han inte ställde det så illa för sig.
— Det är väl inte så gott, undskyllde hustrun. Vad
som tjänas på somrarna, stryker med på vintrarna, då
han intet arbete har.
— Skräp, menade bonden. Du vet väl själv, att han
super upp det mesta och ibland ligger ute veckovis
utan att arbeta. Jag var förresten i stån själv i går
och jag såg med mina egna ögon, hur han mitt på dagen
slank in på en krog i sällskap med ett par andra busar,
lian skulle ha stryk, om det skedde rätt. Men gå nu
hem du och sköt om ditt barn. I morgon kommer nog
doktorn ut.
Doktorn kom redan på kvällen. Han undersökte
barnet, som jämrade sig, det minsta han rörde vid det.
— Jag kan inte ge er stort hopp, sade han sedan.
Jag kom litet för sent hit. Men omöjligt är det ännu
inte att flickan kan leva. Nu ställer jag om, att
medicinen kommer ut i morgon.
Och han tog upp en femkronesedel och lade den i den
gråtande moderns hand.
Hela den följande natten vakade Kerstin över flickan,
först fram emot morgonen föll hon en stund i sömn.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
