Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scener voro så löjliga, att gossen glömde avsiktens
ryslighet och måste skratta.
Men att skratta åt detta — nej, det var säkert inte
rätt, hur kunde han bara våga det? Det var synd. Och
det for igenom honom, att han själv redan gjort mycket
synd; tänkte han på det riktigt, så var det inte litet...
Han ryste åter och kände sig mycket illa till mods.
Men den söta syréndoften steg upp genom hans
näsborrar, och från äppelträdet föll ibland ett blomblad ned
över boken och lade sig i hans knä.
Då kom modern ut genom dörren med en
potatiskorg i handen.
— Är det sant, det som står i denna boken? undrade
gossen.
Modern tog boken från honom och tittade i den.
— Jaså, sade hon, är det den boken du fått tag i.
Ja, visst är det sant, barn. Det är en gudfruktig bok.
Där kan man få se hur det går en, när man inte gör
det som rätt är, utan bara det som är syndigt och ont.
— Är det sant då, att den onde tar alla dem som
syndat?
— Nej, men, barn!
Modern höjde rösten och talade med prästerlig skärpa:
— Alla människor äro syndare, ja, hur gudfruktig
en människa än är, så har hon åtminstone arvsynden att
bära på. Ingen på denna jorden kan vara fullkomlig, för
vi äro alla i synd födda. Det var bara vår frälsare, som
var fullkomlig, för han var Guds egen son. Gud var så
god mot människorna och ville dem så väl, att han lät
sig egen son ta på sig våra synder och lida döden för
dem. Därför om vi synda, det tillräknar inte Gud oss,
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
