Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hm! Men den vägen leder till helvetet, och dit vill väl
ingen av er komma? O nej, Jesus bevare eder alla! Men
den smala vägen, det var den, som alla Guds barn
vandrade, alla de som trodde på Gud och skriften. Och den
går till Himmelen, där Gud bor, och där de små barnen
efter döden få leka på gator av guld och lovsjunga
Herran. Och dit vill ni väl alla komma? Du och du och
du? Ja visst! Och må vi alla samlas där, små vänner!
Den som är trogen i det, som litet är, han får livsens
krona.
Men i lövsalen satt Jakob Erling med sin kamrat och
hans tal blev allt mera högröstat, allt efter soin
innehållet i flaskan tömdes.
— Om vi skulle gå in? skrattade han. Gå in och
hälsa på Olaus Bengtsson, den halte fan?
— Nej, håll dig stilla Jakob, manade den andre. Vi
väntar tills de har gått.
— Det är väl för fan min stuga! Dålig är den, en
gammal rucklig lortstuga är det, men den är då min
ändå! Och jag har rättighet att gå in i den, när jag vill.
En fyllhund är jag och en usling är jag nog, men fri
är jag likaväl och jag rår om mitt hus!
— Håll dig stilla ändå en stund, bad kamraten. Skål,
Jakob Erling!
Inne i stugan beredde sig söndagsskolläraren att sluta.
Han lutade åter pannan mot bordet och bad. Han tackade
Gud för den sköna stund, som nu var tillända, han
välsignade barnen och deras föräldrar. »Och välsigna
detta hus», tillade han med orden mer än vanligt
utdragna, »gör det särskilt, käre, gode, söte Jesus».
Då stod Jakob i dörren. Han hade dragit på sig en
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
