Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutad mot sin käpp. Han hade med åren blivit allt
haltare och allt rundare i ansiktet.
— Han ä’ i jor’en då, han, Jakob Erling, blinkade
han mot Kerstin.
— Ja, det är han, Olaus Bengtsson.
— Ja, ett sånt liv måste få ett sånt slut, se Gud han
låter inte gäcka sig.. .
— Nej, svarade Kerstin, det är så...
— Han var ju full, när det hände? blinkade Olaus
på nytt.
— Ja» JaS var inte mec* och P^» men hac*e han
vatt nykter, hade det väl knappt hänt.
— Nänä. Olaus knäppte hop händerna. De blir värst
för hans själ...
Kerstin pressade samman läpparna och ville gå. Men
så vände hon sig tillbaka och sade med hetta:
Det tillhör inte oss, Olaus Bengtsson, att bestämma
över den saken. Dömen icke, heter det, så värden I icke
dömde. Och den som står, han må se till, att han icke
faller.
Jakob Erlings änka gick med sina båda söner fram
genom folkhopen.
— Det har alltid vatt ett dåligt folkslag, det
Erlingska, sade någon helt nära invid dem. Ja, ack,
du store Gud ...
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
