Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och äganderätten. Man ville även avkristna landet, bryta
lös grunden för den. fäderneärvda tron — klockorna
skulle icke mera få ringa till gudstjänst, folket skulle
icke få samlas i templet för att dyrka sin Gud, — landet
skulle läggas försvarslöst, rättslöst och gudlöst. Skulle
Sveriges bönder vara med om detta, och Sveriges
arbetare — talaren sände en förstulen blick ned mot
dörren — de kloka och hederliga bland dem... ?
I denna bygd var tiden ännu ung då, seklets många
»frågor» hade det nyas fabelaktiga skimmer. Majorens
konventionella utläggning förfelade därför ej sin verkan.
Bönderna sågo varnande och beslutsamt på varandra och
de mera enfaldiga sutto med hopknäppta händer och
skakade emellanåt på sina huvuden. Så mycket förstode
de, att något farligt var på färde.
Nere vid dörren var andakten ej lika stor; där tisslade
och småskrattade man helt obelevat under talet. Men
Sten Erling satt och skrev något i en anteckningsbok
och hade en hel hög papper framför sig på bänken.
Då föredraget var slut steg den gamle sjökaptenen upp
och tackade å de församlades vägnar. Diskussion var
visserligen utlovad, men behövdes väl inte...
— Jag skall be att få säga några ord!
Alla vände sig om. Vem? Jaså. Man började fnissa
i bänkarna. Där nere stod en ung pojke, som såg ut
att nyss ha slutat skolan, och han begärde nu att få
disputera med majoren ... Erlingarna voro sannerligen
sig lika.
— Hm, mumlade den gamle kaptenen och låtsade
ingenting om vidare. Då vill jag ännu en gång tacka
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
