- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
278

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

luktade illa av odiskade kärl och halvruttna matrester.
Då mannen söp, grälade hon däröver, gick han på
god-templarmöten grälade hon för att han inte höll sig
hemma, och gick han i kyrkan, tyckte hon, att det var bättre,
om han hade gått med henne på cirkus.

Mannen hade bjudit Sten till sitt hem utan hustruns
löfte, och ynglingen märkte redan från början, att hon
betraktade honom som en mycket ovälkommen
inkräktare. Han sökte blidka henne så gott han kunde, gjorde
så litet väsen av sig som möjligt, kom sent in och gick
tidigt ut. Kusinen bäddade åt honom på köksgolvet och
gav honom en trasig filt och en gammal röck att breda
på sig — han gjorde vad han förmådde, det var det
bästa han kunde åstadkomma. Och Sten var tacksam.
Men hustrun talade med väl beräknade mellanrum om,
att det nog fanns rum att hyra i staden, bara man ville
ha. Men det var ju klart, att man inte kunde få rum,
utan att betala för sig.

Sten sökte under tiden ivrigt efter bostad, men
misslyckades. De billiga rummen voro upptagna och de
andra stodo endast öppna för välklätt och vederhäftigt
folk. Det var ingen annan råd, än att svälja
förödmjukelserna och se tiden an.

Var morgon, då han vaknade, hörde han hur mannen
tassade omkring inne i rummet och kokade kaffe på
spritköket, medan barnen skreko och hustrun låg i
sängen och grälade. Sten skulle ha känt det som en
befrielse om han någon gång brusat ut, blivit rasande,
förgått sig. Men det gjorde han inte, han svarade alltid
lågmält och undergivet . . .

En eftermiddag kom Sten dit upp för att hämta några

278

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free