- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
288

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bönderna, så mycket mera som Sten även brukade gyckla
med deras möten och stämmor i Folkbladet. Till slut
blevo de varnade och hotade med stryk. Men ju ilsknare
motståndet blev, dess mer eggades Stens romantiska
sinne, liksom Hallbergs tjuriga stridslystnad. De tyckte
båda att det var en lust att leva.

Under tiden verkade Sten även utåt genom sina
artiklar och dikter, vilka så smått började uppmärksammas
ute i landet och avtrycktes här och där i de radikalaste
bladen, någon gång även i Ungdomsfanan —
ungdomsförbundets och den radikala oppositionens huvudorgan.
En söndag på eftervintern skulle Bo Lundmark,
Ungdomsfanans beryktade redaktör, komma till staden och
Sten och Hallberg beslutade att gå och höra honom. De
hade ingen arbetsförtjänst vid den tiden och måste
därför gå de två milen till fots fram och tillbaka. Men
Sten menade, att det var väl värt att gå en dubbelt så
lång vägsträcka, för att få se och höra en sådan man.

Den efterlängtade dagen gick in med blåst och
snöslask, men det fick inte avskräcka. De hade varit ute
i värre väder, båda två. Några timmars vandring genom
rusk och snösörja — vad betydde det också för en härdad
•stenhuggare och en adertonåring med revolutionspoesi
i blodet? Sten hade visserligen dåliga skor, men han
hade lagt ett par gamla galoschsulor inuti dem, och på
så sätt klarades vätan någorlunda.

De kommo till staden i lagom tid och funno den stora
Folkets Hus-salen redan överfylld av människor. De
flesta voro arbetare, men även borgerskapet var talrikt
företrätt. Sten och hans kamrat ställde sig vid dörren,
våta och leriga som de voro. Strax efteråt gick ett sorl

288

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free