- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
289

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom salen och Lundmark gled i Valbergs sällskap
uppför gången mot det rödklädda bordet. Det var en
ung, finbyggd och spenslig man, gestalten var något böjd,
men det bleka ansiktet hade något bittert ynglingaaktigt
över sig och vittnade om en egendomlig sammanpressad
energi. Han var just sådan som Sten alltid tänkt sig
typen för den verklige revolutionären. Och detta intryck
förstärktes, då han började tala. Stämman var oväntat
kraftig och tycktes komma djupt inifrån. Genast han
framträdde ryckte han åhörarna med sig, satserna
kommo med en säkerhet, som förbluffade och avväpnade,
piskrappen veno slag i slag och utdelades med
överlägsen elegans. Han var en mästare i hånet, men när han
vände sig till arbetarna darrade rösten av värme, han
tycktes trycka allt deras armod till sitt bröst och
skildrade i betagande ord den dunkla längtan som steg
ur alla de tusen små fattiga hemmen i gränder och
obygder — århundradens längtan, som nu äntligen fått
sitt rätta uttryck. De båda kamraterna nere vid dörren
nickade mot varandra och logo av återhållen hänförelse.
Ingen av dem tänkte på de våta kläderna eller den mörka
tvåmilavandringen tillbaka mot hemmet. Här var det
värme och fest.

Efter föredraget gick Sten fram för att lämna en
uppsats till Valberg. Denne vinkade åt Lundmark och
Sten blev föreställd.

— Här är Erling, vår skald.

Lundmark lutade sig ned över ynglingen, betraktade
honom och log vänligt igenkännande.

— Jaså, är det du det! Varför skickar du ingenting

289

Jändel: Skrifter II

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free