- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
294

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det forcerades till ytterlighet. Särskilt fram på höstsidan,
då arbetstillgången minskades, visste arbetsgivaren att
pressa sina arbetares prestationsförmåga till det yttersta.
Vad som under högsäsongen godkändes med nöje
renderade avsked fram emot hösten. Det hände att mästaren eller
verkmästaren stod med klockan i handen, för att
kontrollera hur fort ett arbete skred fram, och den som inte
presterade tredubbelt mot det normala, fick gå. Sten blev
aldrig kvar bland de sista på valplatsen, hans
yrkesskicklighet blev aldrig överdrivet stor och under
närgången kontroll kunde han helt enkelt icke arbeta. Det
var ingen annan råd än att ge tappt och med så friskt
mod som möjligt möta vinterns besvärligheter. Tusende
andra drabbades ju av samma öde. Då våren kom,
visste de knappast själva, hur de dragit sig fram genom
vintern. Många gåvo sig ut på tiggarstråt i landsorten,
en del kunde få arbete som expressbud, andra blevo
tidningsförsäljare eller fingo då och då någon dags
tillfälligt arbete med att skotta snö eller bära kring
reklam-affischer. Allt försöktes. Sten fann en knapp och ojämn
utkomst genom att lämna bidrag till arbetarbladen.

Under dessa båda år levde han alldeles ensam i
huvudstaden, utan något förtroligt umgänge. Han blev
skyggare och skyggare och kände sig snart som en, vilken
i en ynklig liten båt driver omkring på det ödsliga havet
utan att se land åt något håll. Hans horisont vidgades,
nya tankar togo fäste i honom, han trängde allt djupare
in i böckernas värld och han kom att känna sig själv
så liten och löjlig.

Så kände han sig alltid bland människorna. Vad
hjälpte det honom att han kunde rimma, att han hade

294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free