Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som — blott han förmådde glömma sig själv — beredde
honom lycka. Men lika mycket som till dikten drogs
han till historien, som ’återgav de svunna tiderna liv
och skildrade hur människorna levat och lidit. Det var
dock intet uppbyggligt studium. Han tyckte snart, att
hela historien var som en enda blodig trasa, över vilken
ett Mefistoansikte böjde sig ned och grinade. »Jorden
är Herrens», stod det visst skrivet i Bibeln, men den
Herren måtte heta djävulen. Så det var i sin ordning
att djävulen, då Jesus frestades, blickade ut över
världen och bjöd: »allt detta skall jag giva dig».
Ack, du oförståndiga och oresonliga ungdom med din
känslosamhet, ditt självplågeri och din evinnerliga
sömnlöshet! Var kommer du väl ifrån, att du inte kan
vara dig själv nog, vilken gud har viskat i ditt öra, att
barmhärtighet och rättfärdighet skulle höra världen till?
Den fattiga änkan som blivit hängd, för att hon stulit
några klädesplagg till att skyla sina barn med, bonden
soin piskats ihjäl för att han skjutit en fågel på sin
herres mark, gudsmannen som blivit levande bränd, för
att han icke velat återkalla sin ädlaste tanke — vad
kommer deras lidanden dig vid, då du varken hållit i piskan
eller burit ved till bålet?
Men Sten genomborrades av den tanken, att allt detta
verkligen hade hänt, otaligt många gånger och på ett
oändligt mycket vidrigare sätt, än böckerna kunde
berätta om, ty de kände blott de yttre konturerna,
detaljerna visste de föga, lidandets djupaste djup kunde
de icke loda. Ja, att det en gång hade hänt, att allt som
var historia, en gång hade varit ett nu ... Hela historien
luktade människoblod och människokött, och allt det
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
