- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
304

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans innersta ideal kunde förverkligas. Ville han vara
sann mot sig själv, måste han bana sig en ny väg.

Också han hade kommit närmare verkligheten — sin
verklighet...

Han förstod att det fanns något hos människan, som
icke angick samhället och samhällsförhållandena, att hon
— liksom hon har två ögon, två händer och två fötter —
har en dubbel uppgift och ett dubbelt ansvar. Hittills
hade han endast lyssnat till det ena kravet, men —
emedan han glömt det andra, som rätteligen skulle vara det
första — hade han icke förstått det eller kunnat sätta
det i rätt sammanhang.

Han upptäckte själen. Han såg att människan först
och sist var ensam, ensam med sin gåta, med livet, med
döden eller — om man så ville och kunde säga — med
Gud. Någon ropade ur honom, ur hans innersta och
djupaste och ensligaste, och inför det ropet blevo de
jordiska lyckodrömmarna så betydelselösa. Det var en
röst som sade: jag söker dig, dig, allenast dig! Nu och
i evighet söker jag dig, sedan alla jordiska
tempelbyggen kastats till marken och blivit ruiner, sedan alla
mänskliga handlingar förflyktigats som rök — alltjämt
söker jag dig. Efter dig ropar jag, efter dig frågar
jag: — var går du?

Han började förstå, att orsaken till den bristande
jämvikten i världen ytterst var att söka däri, att
människorna för sitt förhållande till tiden glömde sambandet
med evigheten. Det var därför de voro så tomma, så
ledsamma, det var därför de famlade omkring i mörker.
Det var därför kulturen var så kraftlös och framstegen
så verkningslösa. Den enkla sanningen låg i den tanke,

304

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free