Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåå?
Denne redaktör hörde tydligen icke till de
medlid-samma.
— »Kärlekens gåva» hette den ena och. .. »O,
återfunna hem...»
— Visst tusan! Jaha, jaha. Här har jag dem ju!
När han läst igenom dem, framhöll han ett par uttryck
i dikterna, som han inte tyckte om. Han kunde inte
minnas att han någonsin förut sett dessa ord använda i
poesin.
— Lever ni på att skriva?
— Ja.
— Men vore det inte bättre, att ni hade någon
anställning?
— Hur vet redaktören det? Och vad i all världen
har detta med dikterna att skaffa?
— Vafalls? Jaså — är ni ohövlig! Här har ni edra
papper. Adjö!
När skalden kom ned i porten, stod där en tiggare
och vinkade och bad om en tioöring. Sten skakade på
huvudet. Han kände sig underligt upprymd, som oin han
varit drucken. Han gick fram och tog tiggaren i armen
och skakade hans händer:
— Käre bror, käre kamrat, jag har inte ett enda
öre, annars skulle du visst ha fått. Det var ledsamt,
ledsamt...
Tiggaren flinade mot honom.
— Du var en rolig fan i alla fall, tyckte han.
Sten kände sig styrkt av handslaget. Och förresten
hade han ännu en möjlighet: tidningen »Ljusbringaren»,
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
