Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnits en riktig romanförfattare och det var den gamle
Gud Fader. Men så blev han aldrig populär heller...
Förresten — vete tusan om han inte ljög han med,
därom tvista ju filosoferna.
— Fy tusan, muttrade Fröjd. Jag äcklas åt er
blaserthet! Är det ungdom, är det diktare? Ni ha knappt
hunnit till tjugo år, förrän ni äro färdiga. Ingenting ids
ni tro på. Men det kommer andra diktare, pojkar,
massan går havande med dem!
Han reste sig upp och gick bort för att hämta en
tidning i sin ytterrock. Södergård böjde sig med
nedlåtande förtrolighet fram emot Sten:
Har ni inte märkt, att så snart människan tror något,
så är hon löjlig? Har ni sett ett sånt lustigt uttryck
hon får i ögonen: hon liknar precis en hankatt i mars.
Vår Herre måtte allt ha ogement roligt åt alla sina
troende. Inte undra på, att han månar oin dem, han måste
ju ha något att förnöja sig med, annars bleve det väl
för ledsamt. Otron är det enda riktigt människovärdiga,
det enda som anstår en kultiverad varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>