Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924)
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt så illa till. Vi skola ha något att äta strax och så
får du lägga dig.
— Jaså, är det du, mumlade Magnus. Jag visste
inte först var jag var.
*
Magnus stannade kvar en tid, såsom Sten önskat.
— Du skall slå dig till ro litet, vila ut, förströ dig.
Men Magnus hade inte lätt för att komma till ro.
Om nätterna vankade han av och an i sin kammare till
fram emot morgnarna, och Sten, som låg och lyssnade
till de monotona stegen, kunde heller inte sova. Det
var något egendomligt spökaktigt med dessa steg, de
pinade honom som man pinas av ett ont, vilket rycker
en allt närmare, men som man står maktlös emot. Ännu
vid insomnandet hörde han ofta, liksom ur fjärran, det
tunga trampet av broderns fötter. Flera gånger steg
han upp och gick in till honom med den föresatsen att
förmå honom blotta sitt inre och få honom lugn. Men
inför broderns avvärjande löje stelnade hans egen kraft,
och han fick ej fram annat än några tafatta ord och
några allmänna råd mot sömnlösheten.
Men fastän de voro så olika, att de ej kunde tala
fritt med varandra, märkte Sten väl, att de även hade
stora likheter. Han kände igen många av Magnus’
egenheter — först och främst skyggheten, bundenheten
i förhållande till människorna — från sig själv. Mannen
som gick där med det underliga främlingsleendet,
började förefalla honom som en dubbelgångare, en skugga
av hans eget öde. Och allt mera pockande kände han
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0378.html
