Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kravet på att vinna brodern, spränga isbarriären, som
skilde dem åt.
Dock — det ville inte gå. Kölden blev i stället allt
vassare, tystnaden allt mera beklämmande, Magnus’
hånleende allt mörkare och gåtfullare. Luften i hemmet
blev tung och kvav och åskinättad. Då Sten hade
framgång med sitt arbete, tycktes brodern irriterad, men då
någon yttrade sig förklenande därom, föreföll han
uppmuntrad därav. Till slut frågade Sten rent ut:
— Varför kan du inte tåla mig, Magnus, varför kan
du inte säga, vad du har på hjärtat? Varför kan du inte
ha förtroende för mig? Vi äro ju bröder, vi borde ju
hålla samman.
Han kämpade med gråten. Magnus sade blott något
om, att han väl var i vägen och snart skulle se till, att
han kom bort.
På natten kunde Sten inte sova. Han kände på sig,
att brodern låg vaken. Äntligen skulle han gå till honom
för att tala ut, han skulle gripa hans händer och tigga
honom om en smula förtroende, så att luften skulle bli
ren över dem. Han ville mana fram minnet av
barndomens nöd och bedrövelse, han ville visa, att också
han hade en hård och svår kamp att föra och hade sin
del av släktbördan att bära på.
Men när han kom in i Magnus’ kammare fann han
bädden tom. Brodern var borta och på bordet fann han
några skrivna rader, en avskedshälsning fylld av ett
meningslöst hat. Han hade misslyckats! Och i en
överväldigande känsla av skräck och förbittrat trots öppnade
han fönstret och knöt handen ut mot mörkret, upp mot
de gnistrande stjärnorna.–-
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
