- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
374

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Den som vill vinna sitt liv, han skall mista det» —
det ordet steg en dag upp i hans själ. Det var ljust
omkring det ordet och han låg halvt avsiktslöst och borrade
sig in i det. Han tänkte: jag har velat vinna mitt liv.
Jag har varit pockande och självisk. Jag har varit
för rädd om mig och mitt, därför har jag uteslutits
ur det evigas gemenskap... Hur led jag icke av,
att jag var en främling för mig själv och för
människorna! Men nu vill jag tänka: Ske din vilja,
icke min. Behåll mig i det främlingsland, som du anvisat
mig! Omgärda mig, du Gud, med ditt galler! Jag vill
överlämna mig, på det att jag må varda fri, på det att
allt det, som lider och skriker inne i mig må fly undan
och tystna.. . Jag vill blott vara ett något, genom vilket
Guden talar och verkar.

Han vaknade till i detta, han steg långsamt uppåt
och tomrummet började fyllas ut. Dagarna blevo längre,
det led mot våren. En dag kom hans hustru in med
snödroppar i handen, och han tyckte, att de voro vackra.
Hon slog upp fönstret och luften strömmade in med en
lätt aning av savdoft i. Och skyarna, som gledo fram
över himmelen sågo vänligt mjuka och ljusa ut.

Så var han åter som om han varit ett barn och retade
sig icke däröver. Och en dag kom hans moder. Hon
hade gjort den långa resan från hemmet alldeles ensam,
och Sten hade undrat, om hon verkligen skulle ta sig
fram och om hon inte skulle bli sjuk under färden. Men
hon var frisk och glad när hon kom, och hade så mycket
att berätta om allt det, som hon sett.

— Så sitt här och berätta, bad sonen.

374

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free