Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - I - Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag klängde mig fast i fönstrets karm
i dag och ut genom gallret såg —:
hur himmelen blånade len och varm,
hur vackert svävade skyarnas tåg.
Allt log så förnyat. Nyss brusten ut
stod trädens och örternas härliga grönska,
och mänskorna sågo så lyckliga ut,
som hade de intet att längta och önska.
Du vår, som så gästfri bjöd alla till fest,
du glömde dock den, som dig älskade mest!
Ni människor, glada och goda och fina,
er hjärtliga fröjd var min grymma pina.
I darrande avund jag grät mitt elände,
den hungriges hat mina läppar brände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
