Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes röst klingar likt barnarösten i Andersens saga
om den nya kejsardräkten. Hon ställer Faust mot väggen.
Hans sak är verkligen »skev och tom». Men det är inte
därför, att han uttrycker den »på det språk som hans
tunga är lägligt» utan emedan — och det hörs lätt på
tonfallet och de vaga, uppstyltade orden — det verkliga
allvaret, den personliga avgörelsen saknas. Det är inte
nog att erkänna eller säga det och det — »man skall tro
och dyrka», säger Margareta. Faust flanerar omkring
på de estetiska stämningarnas fält. Gud är allt men
inte — det enda.
Religionen kräver helhet och avgörelse, en blickens
bestämda inriktning. Och religiös tro är något mera —
eller rättare: något helt annat — än försanthållande. Det
räcker inte att ropa Herre, Herre. Man är inte religiös
för att man kan rabbla den kyrkliga bekännelsen
fram-och baklänges, men heller icke för att man tror på en
okänd gud bakom rörliga gyllene molnbilder. Religiös
tro är något helt annat än teologi, den är alltid — hur
den för övrigt är funtad — personlig hängivelse,
fromhet. Först detta är levande tro. Men vägen till denna
förtröstan och fromhet är för oss mycket hårdare och
svårare än för våra fäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
