- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
192

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vittnesbörd för mänskligheten, för gudaanden i det
mänskliga. Innerst har mänskligheten dock haft det
behovet — att resa tempel. Men det är icke stenarna
eller spirorna eller klockorna som äro det
vördnadsbjudande. Det är tanken, idén.

Och tider skola ju komma, då varken templet eller
»detta berg» (varifrån Jesus talade) skall vara
förkunnelsens centrum. Vägen går från det synliga till det
osynliga, från orden till anden. Det nya templet blir
icke byggt med människohänder, den nya församlingen
skall icke sammanhållas av dogmer utan av ande och
gärning.

*



När det talas om kristendomen, är det nästan ständigt
försoningsläran, som framhålles som det väsentliga.

Hur denna lära kunnat tillmätas så stor vikt, har
åtminstone den som skriver detta aldrig kunnat riktigt
fatta. Tanken har, det är förståeligt nog, uppkommit ur
känslan av vanmakt inför det absolutas krav,
omöjligheten för människan att realisera Gudens renhets- och
rättfärdighetskrav. Men det är något motbjudande däri,
att Gud icke kunnat se med behag till sina
ofullkomliga skapade väsen utan genom offret av »sin enfödde
son». Det är motbjudande för känslan likaväl som för
tanken. Även om man med gripet sinne kan stå inför
det faktum varur idén utgått, har den dock något av
den — man må ej tveka att säga det — narraktighet,
som fäller löjets skimmer över all magi. Varför skapade
oss Gud så svaga, så kraftlösa, så blinda, att vi icke
kunna hålla våra själar fullkomliga inför honom? Var-

192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free