Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet ämbar nedsänkes utan att komma upp fullt av
guld och godhet.
Kristus har lärt oss kärleken, den kärlek som
besin-ningslöst famnar och offrar allt — den bästa rocken,
den sista skärven, allt intill livet självt. Han har lärt
oss tapperhet, andens oböjlighet inför världens
herradömen. Han är den evigt unge stridsmannen i ständig
kamp mot flackheten, orätten, kälkborgardömet. Genom
all världens list, slughet och snålhet brinner hans hjärtas
eld som en flamma från himlarna.
Kristendomen är en sinnesart — en sinnesart av
opposition, medkänsla, offervilja, trots, ungdom. Men
däremot har det icke just med kristendom att göra, att
gå i kyrkan av vana, därför att det är så lugnande,
därför att klockorna ha en så vacker klang och därför att
det nu en gång är fädernas kyrka — och att för övrigt
»odla vår kål» eller, om så skall vara, jordgubbar! Allt
detta kan ju vara mycket bra, men det är orätt att kalla
det kristendom. Kristendomen är något brinnande,
något flammande ljust. Den är och förbliver för världen
en dårskap.
Det är ingen originell iakttagelse, men man kan icke
upphöra att förundra sig över det —: medan praktiskt
taget hela den så att säga aktiva delen av mänskligheten
officiellt bekänner sig till kristendomen och därmed till
det innerliga brödraskapets idé, höra vi dock alltjämt
mest talas om krig och örlig, förtryck, bedrägeri,
övervåld och allsköns orättfärdighet. Vad gjorde de kristna
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
