Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Arbetardiktningen och den akademiska kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildning är, som bekant, icke detsamma som
skolning, utan det är något som kommer inifrån, något som
man föds till eller icke föds till, antingen man växer
upp i miljonärspalats eller backstuga. Det är något
ogripbart, underbart, oförklarligt. Den fattige kolaren
och vagabonden Dan Andersson visste oändligt mycket
mer om själens problem och behov än de allra flesta
»kultiverade iakttagare» i studentmössor och
doktorshattar. Dan Anderssons »studium av själens problem»
var nämligen betingat av ett djupt personligt behov och
detta personliga behov är det, som är och förblir
grundvalen för all verklig bildning, all levande andlig kunskap.
Därför kan »naturdiktaren» understundom framträda
»med verkligt övertygande genialitet» — utom inför
vissa akademiska viktigpettrar, som t. ex. den skollärde
»träbock Larsson» inför vilken Dan Andersson i David
Ranims arv håller en på samma gång roande och djupt
gripande monolog. Därför bottnar kand. Stolpes
motsättning mellan arbetardiktaren och »den kultiverade
och intelligenta människan» i en bedrövlig andlig
okunnighet och en därmed sammanhängande
kasthögfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
