- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
237

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När man nu ser tonårsynglingar träda fram med
farfarsaktiga varningar för »utsvävningar i det blå» och
beskedliga arbetsanvisningar i kooperation,
kommunalpolitik och sexualupplysning, så kan man väl hysa
beundran för deras tidigt vunna klokhet, men den verkar
onekligen väl lättvunnen. De kunna ha nog så rätt i
vad de säga, men elden fattas, den eld som kommer
hjärtat att flamma och händerna att knytas. Jag förstår
den nya generationens ungdom och vill icke lasta den,
men den är fattigare än den närmast föregående. Det
brukar anses stort att bevara sin ungdoms tro genom
åren, men storheten därutinnan beror kanske också något
på, hurudan tro det är fråga om. Det är lättare att
hålla fast en tro, som går ut för att driva rationellt
jordbruk än en som vill erövra stjärnorna. —

Arbetarrörelsen levde i tidigare skeden i stor
utsträckning på det senare slaget av tro. Den sjöng om den
»sista striden» och om en vår »då alla bojor brista loss».
Den sjunger väl så än, men det är en delvis ny innebörd
i orden. Liksom de kristna undan för undan flyttat fram
tidpunkten för tusenårsriket och den slutliga
världs-frälsningen, så har också socialismen måst göra.

Den tro som bar arbetarpoeterna av tidigare årgångar,
var i grunden något vida mer än en blott politisk sådan.
Den grep djupare ned. Den bar i sig upprördheten över
det mänskligt eländiga, trälaktiga och blinda, trotset
mot orättfärdigheten och dumheten.

»Man gick med strupen av ångest tryckt,
martyr och profet man var.
En mörk, förvillad och smärttyngd värld
på spensliga skuldror man bar.»

237

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free