Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hennes tårar rinna, rinna
ner över kinderna och in i munnen.
Hon skriker till för varje vänlig fråga,
och icke hjälper tröst från magasinsfrun
och goda ord från en chaufför med brumbas,
som står och glor med stora, dumma händer.
Hon måste skrika, bara hopplöst skrika,
ty hon törs aldrig, aldrig mer gå hem.»
Livet på gatan är ett annat än det, som leves bakom
husens portar, gatulivet är en parad i förhållande till
detta. I dikten om det gråtande barnet bryter det
verkliga livet in genom vimlet; man ser det stackars barnets
blinda skräck för de fattiga slantar hon råkat tappa och
man ser bakom denna arbetarhemmet med dess
fattigdom och dess av den hårda kampen nödtvungna respekt
för penningen. — Lindorm har skrivit flera andra
gripande dikter med socialt motiv, han är en av de få
skalder vi äga, som med sanning och äkthet skildrat
fattigdomens värld.
När man vill söka ge en skiss över Lindorms lyrik
är det slutligen en dikt, som man icke får gå förbi —
det är den vackraste, skönaste dikt han skrivit: »Bortom
tid och rum», det är en kärleksdikt, men av ovanligt slag,
en dikt som vidgar sig till något vida mer än en vanlig
kärleksdikt. Hans saklighet och ordkarghet har här
ingått ett intimt förbund med det innerliga och spröda,
som också finnes i hans väsen, så att den blir på en gång
verklighetssann och sällsamt förandligad.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
