Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de yngre diktarna hör Erik Blomberg till de
kämpande och brinnande — ja, det kan kanske sägas,
att ingen av de andra med en så hård intensitet
fullföljt sin inre kamp. Det märks allt mer, hur han tagit
diktningen som en verklig kallelse. Vilhelm Ekelund
har skrivit någonstädes, att den poet, som vill göra något
på allvar, måste lära sig »skriva vers med svårighet»,
ett ord som osökt rinner en i tanken, då man följer Erik
Blombergs utveckling. lian har från början ett rikt
och starkt innehåll men har svårt att pressa in det i
formens band. Han har mera att säga än han klart kan
uttrycka.
»På knä jag tvingas, syner famna mig,
tungt genomströmmar livet mina lemmar:
i feber skapar jag, i natt och ångest»,
heter det i debutboken »Ensamhetens sånger». Men han
har på samma gång en energisk vilja att ge innehåll och
form klarhet och helhet — en strävan som han också
fört till verklig seger i sin senaste diktsamling »Den
fångne guden».
Särskilt i sin tidigare alstring påminner Blomberg
ganska mycket om Ekelund och den linje han
representerar. Han har dennes höga ärelystnad och stolta
hållning, han förenar liksom Ekelund en egendomlig
intellektuell hårdhet med en ovanlig hjärtats vekhet och
innerlighet — en sammansättning som f. ö. icke är alldeles
ovanlig i den nordiska lyriken. Kanske stod Blomberg
från början också i ett visst beroende av Ekelunds lyrik,
men han har allt mer frigjort sig från detta. En tydlig
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
