Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under kamp — fasthålles som visshet. I »Människan
och guden» söker han som först på ett mera påtagligt
sätt utforma sin religiösa tro. Han prövar sig fram mot
ett slags gudstro, där Gud blir den helige brodern,
skaparanden inom människan, den goda viljan; men å
andra sidan blir han också en skapelse sammansatt av
allt det bästa hos människorna, allt det goda och
andeborna. Man finner denna gudstanke i nyare tid hos
åtskilliga författare ungefär uttryckt på liknande sätt,
mest känd väl från H. G. Wells romaner. Det är en
Gud frånrövad det oföränderliga och absoluta, han blir
i stället det goda som brinner och växer genom tiderna.
»Ej på knä,
med sänkta ögon,
tillbeder jag.
Högt, med lyfta händer,
följer jag din färd —
Gud, broder,
låt mig bo i din värld.»
(Människan och guden.)
Det är väl framför allt ur svårigheten att finna
försoning mellan livets motsatser, ur behovet att kasta
undan de stötestenar som lidandet och eländet ställer i
den religiösa trons väg, som denna gudstanke vuxit upp
och här och där omfattats av den yngre generationen.
Man förstår att det kan ligga en sorts befrielse häri,
men det är på samma gång något alltför vagt över den.
Den kan ge eggelse åt den etiska kampen, men står icke
människans gåta lika olöst kvar? För Erik Blomberg
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
