Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Harriet Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa enkla rader säga mycket, de uttrycka en tanke
som plågar och piskar tusenden av människosjälar under
vandringen genom den moderna tillvarons labyrint. Vi
vilja helheten och kanske skulle vi orka ta steget ut, om
vi bara vore säkra om vägen. Men vi äro icke säkra
om den, därför blir det heller aldrig »något av».
Det finns en annan modern svensk diktare, om vilken
Harriet Löwenhjelm i icke ringa grad påminner. Det
är Dan Andersson. Den aristokratiska unga damen och
den fattige vandringsmannen uppe från obygdsskogarna
hade åtskilligt gemensamt. Båda ha samma överlägset
nonchalanta form, samma sträva och hårda stil, båda
kläda gärna sina upplevelser i balladens
halvgenomskinliga mask. Båda ha de samma eviga hjärteoro, samma
rop efter frälsning och försoning och ha lika svårt att
helt gripa tron och försoningen. Båda ha samma mörkt
eldiga ironi mot världen och sig själva, samma känsla
av livets omöjlighet och gränslösa tristess och av dödens
ogenomträngliga gåtfullhet. Sin förtvivlan söka de i
det längsta vända bort med stolt raljeri. För båda står
Kristus som det största och det enda, för båda är
kristendomen omöjlig som livsväg. Det är tvenne röster
som med egendomlig samstämmighet tolkar den moderna
människans känslo- och tankeläge. Tidens sociala och
andliga nöd, tidens omutliga ärlighetskrav talar genom
dem. »Tron» ha de knappast, men de ha kärleken. —
»Litet efter du är död,
då skall liljor blomma»,
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
