Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Självbesinning och kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLVBESINNING OCH KAMP.
Några ord om det litterära tidsläget.
Det krav man först och främst bör ställa på diktaren
är väl det, att han skall vara en kämpande själ, den där
intensivare än människorna mest upplever och uttrycker
livets och tidens problem. Han skall vara något av
väckare och ledare, han skall egga människorna genom
sin kamp, öppna deras ögon, elda deras själar. Blott
en sådan diktare blir levande i tiden och för
eftervärlden.
Diktaren skall vara en kämpe och när han vilar, skall
handen dock hållas kring värjfästet. Men den som
kämpar, vill vinna något, och det är icke säkert, att en
diktare är mindre, om han träder fram och säger: se,
jag har vunnit ett mål, jag jublar som en segrare. Det
kan hända, att hans seger i verkligheten ingen seger
är, det kan hända, att hans källor blott ha sinat, att elden
slocknat och att han slagit sig till ro kring alltför små
och lättköpta vinster. Men om så icke är, om
intensiteten alltjämt är lika stark och anden lika brinnande,
då är han lika stor — ja, man borde väl säga: större —
i segerns ögonblick som i kampens. Då har han heller
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
