- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
267

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Självbesinning och kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och det andra. Det är »idylliskt» att ligga i sin hängmatta
och kärvänligt avnjuta livet på småborgerligt vis och
det är »idylliskt» att uppleva livets djupa skönhet under
evighetens synvinkel. Det finns ett idylliskt slappt och
ett idylliskt starkt och spänstigt. Det kan vara ett
hjältemodigt verk att mitt under vardagens kamp och oro
hålla glädjens blomster levande och hölja sol över livets
sorg och dunkel, dess tarvlighet, dess motsägelsefyllda
virrvarr. Är det icke i själva verket till idyllen — den
stora och djupa — som mänskligheten våndas och
strävar, där den överhuvud har någon strävan? De sociala
utopierna, de religiösa drömmarna mötas långt fjärran
hän i idyllens solförgyllda riken.

Det är därför icke alls sagt, att en diktare nödvändigt
blir mindre för att han lever i idyllen, och fromhetens
ögonblick är icke mindre stort än det, då bågsträngen
spännes mot världen. All äkta dikt är tillåten; den har
något i sig av både tid och evighet.

Visserligen: »Du kan icke köpa friden åt dig allena».
Det är sant, men diktaren är icke allena, varken i sin
strid eller sin frid. Så länge han är sann, är det i allt
vad han verkar något medmänskligt, allmänmänskligt,
och han bär fram vad han har att säga som ljus och
bröd åt andra. Han är en röst varigenom starkare makter
tala. Först då hans hjärta hårdnar till eller saktar av
i maklig ro och världslig belåtenhet, då hans öra är
stängt för rösterna ur tid eller evighet, har han svikit
sin kallelse och hans verk blir utan värde —:

»–-hans blick är släckt,

hans sång är tomma ord.»

*



267

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free