Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - Det gamla hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I dag går jag hem till mor, jag har åter gått i oro
ett par dar, haft onda aningar, känt att hon väntat
mig. Jag måste gå nu; jag går backvägen i dag, den
är något ginare, och jag möter inte så många människor
där. Jag börjar känna mig alltför sliten, jag har ingen
lust att visa mig i kyrkbyn. Mitt nya hem, som är i
växande, drar pengar, där skall läggas väg, där skall
planteras blommor överallt, tegel skall läggas på
taket . . .
— Hon kanske är sjuk, tänker jag, jag har inte varit
hemma på en vecka och på den tiden kan mycket hända.
Hon kanske är . . . i natt drömde jag så konstigt —
men det har jag gjort så många gånger. Sjuttiosex år
är i alla fall en hög ålder och hon har varit sjuklig på
sistone.
Hur många gånger har jag inte med ängsligt
påskyndade steg vandrat upp efter den lilla stigen längs
stenmuren, dagar, kvällar, nätter. Är dörren öppen,
är där ljus, ryker det från skorstenen? — Jag rycker
tag i dörren, kommer in, mor sitter vid spisen, det är
likt sig. Hon har legat några dar, men kommit upp
igen. — Roligt att du kom, att du är så nära, så du
kan gå hem.
— Men nästa vinter, om jag lever då, då flyttar
jag ändå till dig.
— Ja, säger jag, det vore ju ändå det bästa för oss
båda.
— Jag kan ju ge mig ut och gå ibland, om jag orkar,
hälsa på i stugorna här uppe, ligga borta en natt då
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
