Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - Det gamla hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då. Men stugan här kan du riva, den duger väl
åtminstone till ved.
— Hm.
Jag tycker det är klokt detta, nödvändigt, tvunget.
Men jag vänder bort ansiktet, det skär mig i själen.
Kapitulerar du nu, mor, du kära stackars fattiga,
tappra, egensinniga! Står du inte ut längre, den här
vintern har visst tagit hårt på dig? Men du måste ha
stritt länge med dig själv om detta. Det var ju ändå
bara i fjor du lät göra ett nytt fönster och lägga in ett
par nya sparrar. Det hjälpte inte mycket, fast du trodde
så. Och jag minns hur stolt du såg ut, när du visade
mig räkningen från träbolaget . . .
Men nu skall du flytta då, stugan skall rivas. Bonden
som äger jorden får sin vilja fram, han skall bryta
undan stenarna så småningom, de gamla morellträden
och apeln skola ned, om ett par år är planen ett med
åkerlapparna omkring, ingen vet riktigt säkert var
stugan stod. Det är utjämnat, som allt skall utjämnas.
Det är förfärligt alltsamman!
Du, min son, du skall kanske gå denna vägen upp
en gång och ha dina barn med dig. Du skall visa dem
var ungefär din far var född, var farmors stuga låg. Du
skall erinra dig, att du någon gång som liten gosse var
med mig dit, farmor skall kanske också framträda som
en svag minnesbild. Du går där och talar med dina
små. Men om den kamp som förts här, alla dessa
dagar och nätter av nöd och elände, fattig glädje och
förhoppning, tårar, böner och önskningar, därom skall du
föga veta. Hur farmor gick där och stred för detta som
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
