Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - Jag och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAG OCH VI.
*Jag lever icke mera jag — Kristus lever i mig.» Dessa
Pauli jublande ord ha blivit ett klassiskt uttryck för
människans uppgående i idén, den må sedan beteckna
det heliga allmänneliga från ovan eller det heliga
samhälleliga på jorden. Att kunna offra sig själv, att med
hjärta och själ uppgå i något större än det egna jaget,
det är befrielse, vila, frälsning. Den andliga döden, det
är att icke kunna älska, att icke kunna hängiva sig åt
något annat än sig själv. Helvetet är, som Dostojevski
framhåller i Bröderna Karamasov, lidandet av att icke
kunna älska. Allt skapande, all idealitet är i själva
verket ett uppgående i något högre — ett famnande av
något evigt, en anslutning till ett »vi».
Att leva för jaget är att leva i träsket, tarvligt, smått
och förkrympt. Att uppoffra jaget, att »mista sitt liv,
det är att vinna det». Men detta innebär icke en plikt
att med hull och hår ge sig hän åt en masskultur, att
förbehållslöst böja sig in under massans eller gruppens
vilja, som katoliken lämnar vilja och förnuft åt den
heliga kyrkans lydno.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
