- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
293

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - Jag och vi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den djupaste samkänslan — eller låt oss använda
det gamla banala ordet människokärleken — måste,
som för övrigt all djup tro, gå fram genom tvivel, ja,
genom människoförakt och människohat. Den vet, att
det icke är lätt att älska människorna och tro på dem.
Men den vet också innerst, att vi alla ha något
gemensamt, att vi trots allt måste sträva tillsammans, sträva
fram mot den heliga broderskapsdröm, som blivit
nedlagd i våra hjärtan.

Men låt oss därför icke avsäga oss rätten till
ensamhet. »Vi dö allena.» Och det innersta måste vi också
leva allena. Hur tider och tidsbehov skifta, hur
utvecklingen skrider fram — i detta förblir sig dock
människan lik. Hon har ett socialt problem, som hon
ej kan komma ifrån, men hennes problem är ej blott
socialt: det är även metafysiskt.

Låt oss arbeta, kamrater — ej för egen vinning,
under småaktig beräkning, men i mänsklighetens tjänst,
med dess framtid för ögonen. Låt oss ge allt vi ha att
ge varandra. Men behåll en sabbatsdag, en vilo- och
uppgörelsedag för dig själv! — Bliv icke så upptagen
i arbetet för gruppen eller mänskligheten, att du
glömmer lyssna till ditt eget hjärtas slag, att du glömmer
hur de blommor sågo ut, som du plockade i din
barndom, glömmer skyarnas färd och stjärnornas
evighetsblick. Människan är icke skapad för sabbaten, men hon
har rätt till den. Hon måste ha den för att själv varda
en sann människa och därför också för att rätt kunna
arbeta och kämpa för bröderna. »Att förlora sig själv»
kan innebära den högsta idealitet, men det kan också
betyda andlig död — synden mot anden, personlighetens
undergång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free