Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent (1929) - Färden till Mekka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frun våra hem vi stapplade, ny ungdom i oss brann,
i helig frihet gingo vi och allt som varit svann —
vår längtans stjärna framgick klar och strålande och stor,
den helga staden hägrade i tunna dimmors flor.
Den hägrade för själens syn, men fjärran var ändå,
hur dagar lades till varann, vårt mål i österns blå —
Vi föllo, blinda utav kval, i feber brann vår blick,
men framåt, fram i trofasthet den öde leden gick.
En efter en vi stupade, en efter en blev kvar.
Vi ropade till himlarna och fingo intet svar.
Men just vid dödens hårda grepp i storm och ensamhet,
stod själen tryckt mot Mekkas port och såg dess härlighet.
Av allt vad livet oss beskärt, var detta bäst och störst:
vår långa, fria längtansväg igenom svält och törst.
Vi gåvo drömmen trofast hand och kallelsen sitt svar,
och ingen nådde mer än den, som blev på vägen kvar. —
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>