Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ja, för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vägen som jag gick var min, den måste jag gå, den
var den enda för mig. Vägens mitt eller slut är icke
alldeles som dess början, men början och slut hör dock
samman.
En människas kärlek, hennes innersta idé, är väl alltid
densamma och söker alltid detsamma, men den blir med
åren rikare och mera erfaren, och måste ibland ikläda sig
ny dräkt och skaffa sig nya och dugligare verktyg.
Människans livsidé är som trädets rot — den kan icke förstöras,
utan att trädet förtorkar och dör. Men hennes ord och
"åsikter" äro som löven, de slå ut, de falla, och det kommer
nya efter varje vinterperiod. Och allt efter som roten
tränger djupare ned i jorden, växer trädet, och så länge det
växer, blir dess krona vidare, friare och rikare. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
