Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Men om jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befriande lätthet i huvud och lemmar. Jag förnam icke
längre tidens tröghet och tryck, det var, som svävade jag ut
i en öppen rymd, vitt ut–-ut bland stjärnor och skyar,
ut över dunkla djup av mörkt brusande vatten. Det var,
som såg jag ett ögonblick allt–-Jag vandrade mitt i
Evighetens stad, ett ord brände på min tunga — ett ord, som
då föreföll mig helt främmande — ordet Gud. I detta ord
samlade sig allt, och det borrade sig långsamt men med
blixtlik kraft in i mig.
Jag hade väl förut haft besläktade upplevelser, men
mycket blev mig med ens klarare än tillförne; många bundna
tankar kommo i rörelse och drogo sig samman. Det var en
vårbrytning, en islossningstid, då alla rännilar och bäckar
fingo liv och porlande och dansande strömmade ner mot
samma flod. Aldrig skall jag glömma dessa bistra,
sällsamma gryningstimmar..,
Livets glädje grep mig, livets förkrossande storhet gjorde
mig glad, spänningen, äventyrligheten i att leva befriade
mig. Just det äventyrliga i att sväva i denna oerhörda
rymd, att stiga och att vara färdig att falla ned i de tigande
djupen — örnens maktkänsla, fågelungens skälvande
värnlöshet — kom mitt hjärta att ropa av glädje —: jag stiger,
jag faller — jag är, jag är något av allt det som är. En
tanke låg stor och tung över mig: ingen människa har
någonsin rätt att klaga över sitt liv. —
— 20 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
