Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moder, jag sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moder, jag sitter och ser på ditt lilla vita ansikte med de
klara, bruna ögonen, sitter och iakttager det i hemlighet.
Där är mycket att lära däri, jag blir aldrig fullsynt.
Om det är sant, vad en stor siare har sagt, att man i
himmelriket icke åldras utan ständigt föryngras, då lever
du redan i himmelriket. Det är som om de skrynklor, vilka
årens lidande ha skurit i ditt ansikte, nu började slätas ut,
du blir allt ljusare, och ditt sinne är lekfullt som ett barns.
Det var något av drömmerska och sierska i din natur,
du hade en rik fantasi och en ömtålig skälvande känsla, men
du växte upp till en tjänarinna åt alla. Man sade "kom",
och du kom — det föll dig aldrig in annat, än att det just
var du som skulle komma. Du förolämpades, du trampades
ned, du fick liten lön för allt du gjorde. Mitt i den
kallaste vintern gick du till handelsboden méd din tunnslitna
schal och bad ödmjukt att få sätta den i pant för en kaka
bröd...
Men då jag sitter och ser på ditt lilla vita ansikte, moder,
glömmer jag nästan bort allt du lidit. Och jag tänker i
— 37 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
