Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underordnades kärlek och tillgifvenhet som han ingaf respekt
hos sina öfverordnade.
Under Gustaf III:s finska krig 1788—90 deltog han
i alla fälttågen, hvarvid han såsom instruktör och ledare
för sin trupp vann stort erkännande och under krigets
sista tid utförde ett lysande tapperhetsprof, då han med
sin förtrupp kämpade mot den femtondubbelt öfverlägsna
fienden och blef till slut, såsom hans öfverbefälhafvare
Armfeldt skrifver, »efter ett öfvernaturligt tappert
motstånd», tagen till fånga. Då han och hans medfånge,
kapten Karl Henrik Posse, hunnit fyra dagsmarscher
bortom Moskwa på väg till Sibirien, upphunnos de af en
kurir, som medförde underrättelse om den afslutade
freden och befallning om fångarnes frigifvande.
Återkommen till Sverige utnämndes Adlersparre till
riddare af svärdsorden och sändes af konungen i en
hemlig beskickning till Norge för att värfva anhängare
för en union med Sverige. Härunder torde han hafva
börjat bilda sig en uppfattning om unionssaken och uttänka
de medel, genom hvilka han sedan sökte genomföra den.
Under förmyndarestyrelsen var Adlersparre adjutant
hos hertig Karl, till hvilken han stod i ett förtroligt
vänskapligt förhållande, och var han äfven gärna sedd
af den unge konung Gustaf Adolf.
Från krigstjänsten tog Adlersparre afsked 1794.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
