Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin chef intåga i Stockholm. Därpå uppsatte
Adlersparre (den 18 mars) ett svar till riksföreståndaren af
följande hufvudinnehåll:
»Jag vill, bör och kan ej aflägsna mig från dessa
trupper förr än vår enda enkla föresats är till fullo
verkstäld, den att förskaffa rikets representanter frihet
att sammankomma, frihet att inbördes öfverlägga och
besluta.»
Om den erforderliga systemförändringen yttrade han:
»Så länge de forna konseljledamöterna äro i affärerna,
så länge uppenbara fiender till den timade förändringen
ega frihet att verka, så länge polisen är i samma
händer som förut, anse vi oss endast af vår täta, orubbliga
förening ega personlig säkerhet.»
Adlersparre, som tydligen märkte, att hertig Karl,
den f. t. enda möjlige innehafvaren af regeringsmakten,
redan höll på att blifva ett redskap till upprätthållande
af den gamla regimen, började nu umgås med planen
att med den väpnade styrkans makt genomdrifva
hertigens utropande till konung med stark myndighet och
sålunda betrygga den nya ordningen och gifva
regeringens auktoritet åt sina stora syften redan före riksdagens
sammanträde. Tillfrågade rörande denna plan, svarade
officerarne, att de fullt litade på sin anförares omdöme.
Från Tibble afsändes den 19 mars Skjöldebrand
med Adlersparres skrifvelse till hertigen äfvensom ett
bref till Adlercreutz, hvari Adlersparre uttalade sitt fasta
beslut att med sin här öfvervaka den samlade riksdagen,
tilläggande: »Den är ej fäderneslandets och lugnets vän,
som försöker skingra oss, innan detta mål är upphunnet».
I Stockholm väckte dessa skrifvelser både fruktan och
harm bland de högförnäma. I en anteckning från den
tiden heter det: »Adlercreutz var grufligt uppbragt, de
andra grufligt rädda, och man väntade nästan, att
utgången skulle blifva ett krig på Stockholms gator». —
Upprörd var äfven Adlersparre. Till Lagerbjelke skref
han: »Här kommo i går charmanta orderes: att hertigen
ej ämnar se oss i Stockholm utan långt utanför, detta
är en småsak, men bevisar dock något. Försöken att
redan på vägen skingra oss betyda ännu mera. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
