Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett shok af Besmolvets’ sönderrifna fångtröja slängde ned
för hans länd, medan tartaren Bajansas ansikte var
vanstäldt af en blå svullnad öfver högra ögat och
blodiga skråmor på näsan, under det att det ena byxbenet
på ryssen Vorobjeff var uppslitet nedifrån långt ofvanom.
knäet, så att trasorna slängde och visade det sönderrifna
och nedblodade smalbenet; ryssen Valkin, en liten rufsig
gubbe, hade tappat mössan, så att det långa håret från
hans vänstra hufvudhalfva hängde ned öfver hans
ansikte, medan hans kalrakade högra hufvudhalfva gaf åt
hans gamla hufvud utseende af ett vidunder — hälften
skallig munk och hälften lurfvigt odjur. Buriaten Mundak
hade redt sig bäst. Hans kläder voro jämförelsevis hela,
och ingen skråma syntes i hans väderbitna koppärriga
ansikte, under det han framåtludad och med lätta steg
skyndade framåt ett stycke före de andra.
Då det led frampå dagen, klagade den gamle och
halte Valkin öfver trötthet och föreslog, att de skulle
hvila litet oeh söka sig litet bär att stilla hungern med.
Sätt dig ned och hvila, du, genmälte Vorobjeff, så
får du fri skjuts tillbaks till fängelset och fin
knutfrukost efter framkomsten! och flykten fortsattes utan
uppehåll.
Mot aftonen segnade den halte Valkin till marken,
ur stånd att fortsätta vidare. Under den korta
öfver-läggning, som med anledning häraf uppstod,
framkastade Vorobjeff indirekt den meningen, att det vore
bättre låta den uttröttade ligga än riskera hela flyktens
misslyckande, men Besmolvets protesterade mot detta
förslag genom att taga gubben på sina axlar och bära
honom ett godt stycke,’ hvarefter tartaren och buriaten
turade om och bar honom hvar sin stund, tills han
kryat till sig och kunde själf fortsätta vandringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
