- Project Runeberg -  En chung-chus-anförare. Berättelse från rysk-japanska kriget /
72

(1904) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tårekälla har i åratal varit uttorkad, men nu väller den
fram i rika flöden...

Matuschka, min älskade Matuschka! framsnyftar
hon för sig själf; ack, om jag finge gråta ut i din famn...
höra din röst... utgjuta hela min själ för digl...

Gud, som är kärlek, bor i oss, sade du... Bor den
i mig?... Dig, Matuschka, älskar jag — älskar gud i
dig... Men älskar jag dem, som farit efter mitt
argaste... folkets plågare och förtryckare och våra
förföljare?... Du sade, att jag skulle älska aUa> älska gud
äfven i mina fiender och plågare... Kan jag göra
detta?... Du, lilla mor, kunde det... »De veta ej
bättre», sade du. Jag ryser vid blotta hågkomsten af
deras ogärningar, brinner af outsläcklig harm vid blotta
tanken på dessa mörkrets tjänare och illgärningsmän...
Hur kan jag älska dem — älska gud i dem?...

Tåreflödet har upphört, och Olga Andrejevna stirrar
blindt på cederns mossbelupna grofva rötter, som famna
klippan för att slutligen försvinna i dess rämnor.
Plötsligt sträcker hon fram hufvudet, såsom om hon lyssnade.
Hörde hon icke Voronovnas röst säga: »Förlåt dem det,
ty de veta icke hvad de göra»? Olga Andrejevnas drag
mjukna, ett uttryck af stilla frid breder sig öfver
hennes anlete, ljuset silar ned mellan cederns grenar
och glittrar mot de gröna bladen på marken, och det
blir ljust äfven i hennes själ... Gud är kärlek, bor
i allt, äfven i hennes och folkets plågare och
förtryckare, fast de, förblindade af mörkrets välde, kämpa mot
den allsmäktige, hvilken de ej känna: — »de veta icke
hvad de göra»; men kärleken skall segra.

Solen lyser i blodrödt mot de vilda klipporna i
öster, skuggorna växa och breda sig öfver sjöns lugna
yta — ännu en natt stundar, men efter natten kommer
dagen..,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jschung/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free