Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora saltsjön och Tooele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla omgifvande lågland skola samtidigt höja sig,
och den utkorade kvarlefvan af människoslägtet
skall sälla sig till denna upphöjda platå, hvarifrån
de, likt Noah i arken, skola betrakta de
drunknande hedningarne kämpa i böljorna, under det
mormonerna i torra, fotsida hvita kläder och med
harpor i sina händer skola, likt Nero, röra på
strängarne och jubla af hån öfver verldens
undergång. Då skall sjelfva Jackson-häradet upptagas
i skyn och dess förhärligade helgon få intaga nya
boningsplatser bland stjernorna.
Men det är tid att lemna det ruskiga
»Halfvägshuset» och mormonteologien för att fortsätta
färden vidare. Tåget ilar öfver utskjutande
bergarmar från Oquirr-bergen, och snart få vi den
lilla täcka staden Tooele i sigte. Den liknar icke
de enformiga amerikanska städerna med de
stereotypa raka gatorna och kvadraterna, utan består
af oregelbundna och pittoreska grupper hus och
trädgårdsplanteringar. Jag vågar ej tänka på dess
fruktträd och vinträd, lastade med äplen, päron,
persikor och drufvor, ty då betages jag af längtan
till Zion! Jag undrar ej på, att mången blir
mormon för att få »sitta under sitt eget vinträd och
fikonträd» och njuta af så läckra persikor och
vindrufvor som dessa! Jag bjöds på frukt och
mat, så mycket jag förmådde förtära, och jag
skulle vara otacksam och orättvis, om jag skulle
säga annat än godt om de gästvänliga, fridsamma
och lyckliga mormonerna i det lilla förtjusande
Tooele.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
