Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Från Stockholm till New-York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänkt af svenska drottningen Kristina. Söder om
domkyrkan och bakom Börsen reser sig Gustaf II Adolfs staty,
som var afsedd for Göteborg, men led skeppsbrott på resan
dit; räddades af skeppare från Holgoland ocb inköptes af
köpmän i Bremen, som skänkte den åt staden. Vi bodde
i herr Liinings emigranthotell för att utröna huru
emigranterna behandlades. Vi kunde ej finna något att anmärka.
Både födan och. behandlingen voro goda.
Klockan 6 på morgonen den lrsta september 1880,
fördes vi på bantåg till Bremerhaven, der en oceanångare
låg väntande för att föra oss öfver hafvet till Nya Verlden.
Endast resande veta, hvilken själsspänning det med sig
hafver att gå ombord på en oceanångare, under det sista
signalen till afresa gifves! Vi hade känt oss delvis hemma,
så länge vi vistats på Europas fastland; men i detta
ögonblick kände vi att vi verkligen stodo i begrepp att riktigt
lemna hemmet, och till denna känsla sällar sig tanken på
kommande okända öden och ovissheten af att mer få återse
hem, vänner och fosterland.
Men den tvingande nödvändigheten att i detta virrVarr
få reda på våra hytter och se till, att våra saker ej stufvas
ned i lastrummen, förer oss snart till sjelfbesinning. Vädret
är skönt, och hundratals personer stå på stranden viftande
farväl till vänner och kära, under det den väldiga farkosten
lägger ut från land.
Vi ha inga bekanta att bjuda farväl, men vi vifta
ändå och tänka på de kära på andra sidan Östersjön, tills
vi äro lika mycket afskedsstämda som våra tyska vänner.
Bland de sistnämda faste jag mig särskilt vid en ung
flicka, som tycktes vara alldeles tröstlös. Stackars barn,
hon var ensam, hade förlorat fader och moder och skulle
nu, värnlös, fara till den Nya Verlden, der hon ej hade
någon enda anhörig! Ett antal polismän följde med, tills
vi kommo ut i öppna hafvet, då de återvände på en
ång-slup, förande med sig tillbaka ett antal unge män, som de
fiskat upp bland emigranterna. Desse hade sökt undkomma
vämpligten; men voro nu i myndigheternas våld.
Vädret är fortfarande- det härligaste man kan önska
sig. Nordsjön är lugn och klar som en spegel, under det
middagssolen skiner med full sommarvärme, hvadan vårt
flytande samhälle företer en liflig anblick. Passagerarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
